Chanel

 Jag mår så dåligt att inte ens den Godaste maten i världen eller det lägsta bmi någon någonsin haft skulle hjälpt mig..

 

 

 

Jag klarar inte detta, jag vill inte leva i mitten, jag vill inte vara klyven! Jag vill välja sida men det går inte... Jag kan inte ta något beslut om någonting det är alltid en knaprane ångestladdad divederibg mellan två världar... Till slut händer det något och ibland kan jag inte ens minnas vem som vann.

 

 

Jag känner mig som en riktigt äcklig människa.. Bara för att en person inom vården sa till mig för 10 år sedan att "En Bulimiker är som en misslyckad anorektiker".. Bara för det ska jag önska jag mig själv en av den jävligaste dödligaste sjukdomar där finns? Det har gått 10 år nu! Jag har gått upp 20 kg, gått ner 25 kg, gått upp 10' gått ner 5,gått upp 30 kg, gått ner 20 om och om och om igen. Men jag har aldrig kommit någonstans. Jag har aldrig blivit kallad smal eller blivit överviktig nog att någon ska oroa sig.

 

Varför har jag slösat 10 år på att vara en misslyckad anorektiker? Och dem "lyckade" mår dem bra? Nej! Absolut inte..

 

Men mår jag bra? Verkligen inte, och jag är hällre smal o olycklig än tjock och olycklig.. Men jag orkar inte mer... Jag vet inte vad en bra dag är eller en dålig dag är längre i matväg. Jag vet inte om jag svälter eller hetsäter vissa dagar!? Vem har satt reglerna? 

 

 

 

Jag vill fortfarande bli smal, det kommer jag alltid att vilja men jag orkar inte misslyckas mer. Och jag kan inte sätta på "svält knappen". Sometimes I'm human, sometimes i eat.. Sometimes I'm a monster and then i binge eat..

 

 

 

Jag är så arg att mina 300 tabletter är borta, annars hade jag trotts min fobi för piller tvingat ner varenda en och gömt mig så att jag med all säkerhet aldrig kan hamna på Något sjukhus i Göteborg igen!