Finjagården
innan året är över"
Jag är först i kön till Finjagården.. Känner mig ganska likgiltig. Jag vill så mycket, ja.
Men är Finja den rätta vägen? Finns det någon väg för mig att gå? Kanske är Finja den ända vägen..?
Det är mitt val. Och det är snart. Vill jag detta? Klarar jag detta? Vad ska det bli av mig annars? 2016, jag vill att det ska bli mitt gyllene år. Men än så länge är det bara flaskan som fått mig att orka..
Jag är självdestruktiv. Jag suktar efter något många knappt skulle drömma om..
Men jag är ingen typisk självskadare längre. Jag tar inga överdoser, jag gråter inte lika ofta, jag skär mig inte,jag knaprar inte benzo aom om det vore godis, jag svälter inte, jag hetsäter inte, jag super mig inte redlöst full,jag vill inte dö 24/7.
Men jag missbrukar. Jag skiter i det mesta, jag hatar min kropp, jag är ganska promiskuös, oförsiktig. Behövande! Jag är trött,så trött.. jag har ont, jag mår dåligt!
Det positiva med detta året är att jag blivit mindre naiv och blåögd. Jag har insett hur äckliga människor, även ens närmsta kan vara, och jag har lärt mig att man inte alltid måste förstå, förklara eller förlåta!
Man måste inte bry sig, gråta eller reagera på svek. Man kan ta det med en nypa sant, var tacksam för dem som fortfarande är snälla/ärliga/kvar kasta dem andra och gå vidare!
Ju mindre människor jag (tror att jag har) har i mitt liv ju mer anledning till att börja om på nytt! Någon annanstans, på ett nytt sätt. Fokusera på mig själv!
Kära 2016.
Ge mig hälsa, lycka, kärlek, hopp, energi, kreativitet, aktivitet och liv